Emmanuelle Charpentier: "Jag saknar verkligen klimatet på Umeå universitet"

Om allt hade varit som vanligt hade beställningen legat på tusentals tårtbitar och det hade ställts till med ett stort kalas för att fira Nobelpriset till upptäckten vid Umeå universitet. Fast nu pågår en pandemi och restriktioner rimmar illa med stora folksamlingar. Men det är ju klart att ett Nobelpris ändå måste firas.

Det kommer att komma en tid för större fester.

Lösningen fick blir en coronaanpassad variant. Två dagar efter utnämnandet av Nobelpriset, samlades max 50 personer i Rotundan, ytterligare ett gäng i Brashörnan utanför Aula Nordica och en antal digitalt via Zoom.

– Det kommer att komma en tid för större fester och vi strävar såklart efter att kunna ha en ordentlig fest för hela universitetet, säger rektor Hans Adolfsson.

På plats under tillställningen på Nobelveckans fredag fanns bland andra universitetsledningen, nyblivna landshövdingen Helene Hellmark Knutsson, länsråd Lars Lustig och så klart en övervägande mängd personer med anknytning till MIMS (Laboratoriet för molekylär infektionsmedicin Sverige) och UCMR (Umeå Centre for Microbial Research). På länk fanns bland annat samarbetspartners, före detta rektorer och så klart huvudpersonen själv – Emmanuelle Charpentier. 

– Jag önskar att jag hade kunnat vara med er, sa hon när hon tittade ut över de församlade från sin dator i Berlin. 

– Vi hade älskat att ha dig här. Det kommer en tid då vi ser fram emot att kunna bjuda hit dig, svarade rektor Hans Adolfsson.

Emmanuelle Charpentier fanns med på länk från Berlin då covid-19 hindrade henne från att resa och vara med fysiskt.

BildMattias Pettersson

Rektor höll ett inledande tal innan han uppmanade alla att höja glasen, som dagen till ära bubblade av cider.
Tyvärr var Nobelpristagaren själv inte försedd med något glas att skåla med. Något hon löste snabbt genom att grabba tag i ett robust vattenglas vid datorn som hon höjde i luften. Alla skrattade.

Skratten var återkommande under sammankomsten, som var hjärtlig, både i ord och stämning. 

Det är ett kall. Jag måste komma hit och gå på CRISPR.

Emmanuelle berättade personligt om sin första tid i Umeå, om hur hon kom till norr och klev rakt ut i snön som under hennes fötter knarrade och lät ”crisp, crispr”.
– När jag hörde det sa jag att det är ett kall. Jag måste komma hit och gå på CRISPR, sa hon.

MIMS föreståndare, Oliver Billker, antog rollen som konferencier med den äran. Han vandrade runt i lokalen och delade ut ordet, såväl till dem i det fysiska rummet som på länk.

Många passade på att säga några väl valda ord till Emmanuelle. Flera gånger återkom uppmaningen om fortsatt samarbete och att hon ska hälsa på. Oliver Billker betonade att hon alltid är ”välkommen hem” och att om hon vill flytta tillbaka sitt labb till Umeå är det helt okej. Skratt igen. 

Förebild för unga kvinnor

En av alla som ville säga några ord var före detta rektor Lena Gustafsson.
– Vi är många som har väntat i flera år på att du och Jennifer (A Doudna, reds anm.) ska få det här priset. Men samtidigt ska man ska veta att det är få som har fått Nobelpriset så snart efter upptäckten. Ni är förebilder för många unga forskare och även för kvinnor. Det är ett välförtjänt pris. 

Tänk, det har bara gått 12,5 år och så mycket har hänt.

Mitt under sammankomsten med alla människor drabbades Emmanuelle av en déjà vu som slungade henne tillbaka 12,5 år då hon kom till Umeå universitet för att presentera sitt projekt och intervjuas för den tjänst som sedan blev hennes.

– Det är ett sådant nöje att se er alla igen och jag är så glad att ni ville vara med här i dag. Men tänk, det har bara gått 12,5 år och så mycket har hänt. Mellan utvecklingen av projektet och alla tillämpningar som vi sett av CRISPR-Cas9-teknologin de senaste åtta åren har det gått väldigt fort. Och nu sitter jag framför er alla 12,5 år senare och vi firar Nobelpriset, sa hon.

Fortfarande ödmjuk

Patrik Danielson, dekan för medicinska fakulteten, betonade i sitt tal hur fantastiskt det är att Emmanuelle Charpentier trots sina framgångsrika upptäckter har behållit sin ödmjukhet och vänlighet, vilket gör henne populär och lätt att tycka om.

Du är en så förtjusande person.

Ett budskap som flera av talarna ville framföra, bland annat Carl-Henrik "Calle" Heldin, som är ordförande i Nobelstiftelsen.
– Det gör mig väldigt glad är när Nobelpriset går till trevliga människor och du är en så förtjusande person, sa han.
Hans glädje över att just hon fått priset hade flera bottnar.
– Först och främst för att dina upptäckter är riktigt stora och kommer ha enorm betydelse för framtiden. För det andra för att du gjorde ditt jobb vid MIMS, i Umeå, här i Sverige. Du har gjort oss alla väldigt stolta. Och sen för att du har bidragit till en liten balans i jämställdheten bland Nobelpristagare i kemi. Det har så klart enorm betydelse och du är en fantastisk förebild för unga forskare i allmänhet och unga kvinnliga forskare i synnerhet, sa han. 

Makarna Bernt Eric Uhlin och Sun Nyunt Wai var där. Bernt Eric Uhlin är senior professor i medicinsk mikrobiologi. Han var föreståndare och drev MIMS och UCMR under de första decennierna. Han var också ansvarig för rekryteringen av Emmanuelle Charpentier. Sun Nyunt Wai är professor vid Institutionen för molekylärbiologi

BildMattias Pettersson

Emmanuelle Charpentier ville också sätta ljuset på att det faktum att de är två kvinnor som får priset nu är ett bevis på att något förändras i samhället i stort, liksom forskarvärlden.

– Om du vill samarbeta så samarbetar du med den som är bäst, oavsett kön. Nu råkade jag ha en kvinnlig samarbetspartner, så vi är två kvinnor på scen. Det är en reflektion av vad som sker i samhället, sa hon.

Lyfte Umu-andan

Hon ville även lyfta vad vi kallar Umu-andan, det vill säga ett kreativt och öppet klimat på Umeå universitet. Ett klimat där det skapas sociala rum för människor att mötas i och utbyta tankar och idéer. Ett klimat där studenter känner sig sedda och kan prata med alla i korridorerna, även professorer.

Hans Adolfsson passade på att fråga om hon inte saknade klimatet på Umeå universitet då.   

– Jag ser vart du vill komma, svarade Emmanuelle och skrattade. 

– Jag vill inte säga något dåligt om klimatet här i Berlin. Men ja, jag saknar verkligen klimatet på Umeå universitet. 

Ja, jag saknar verkligen klimatet på Umeå universitet. 

Firandet pågick i en dryg timme och en tredje gång lyftes alla glas följt av ett fyrfaldigt leve innan festen avrundades.