Vi är många som kan tala och skriva svenska, men att studera ämnet på universitet innebär att lära känna språket på nya sätt – universitetslektor Susanne Haugen berättar mer.
Det finns olika typer av ortnamn. Några är ytterst svårtolkade som Sya, Tierp och Gnarp, andra till synes lättolkade som Storsjön och Söderhamn. Dessutom finns namn där man kan se vilka beståndsdelarna är, som i Stockholm och Ropsten, men vad betyder egentligen Stock + holm resp. Rop + sten i namnen? Sedan finns grupper av namn, vanliga inom vissa områden, som namn på lösa, måla och mark, vad betyder de och när kom de till? I norra Sverige dessutom finska och samiska namn, som Pajala och Jokkmokk.
I kursen lär vi oss vilka olika typer av namn det finns, alltså bebyggelsenamn, naturnamn, ägonamn och artefaktnamn. Vi ska också lära oss hur man går tillväga när man tolkar ortnamn. Former på äldre handlingar och kartor kan ge ledtrådar, och ibland kan uttalet visa att namnets bakgrund är en helt annan än man först tror. Det är också viktigt att sakligt motivera den förmodade namntolkningen: hur såg det ut i naturen när namnet bildades, och överensstämmer detta med den tolkning man gjort? Vi ska också diskutera åldern för olika namn och vad äldre namn kan berätta om den tid då de skapades. Ortnamn kan nämligen vara goda historiska källor.
Under kursen kommer varje student att presentera en mindre, lokal ortnamnsundersökning, där ett antal namns språkliga och sakliga grund diskuteras.