Bethany van Guelpen Lab

Kolorektal cancer är den tredje vanligaste cancerformen hos män och kvinnor i Sverige. Om den upptäcks tidigt är prognosen god.

Cancer i tjocktarmen eller ändtarmen är den tredje vanligaste cancerformen bland både män och kvinnor i Sverige, och har ofta god prognos om den upptäcks tidigt. Behandlingsformerna har gått framåt på senare år, men för tjock- och ändtarmscancer i senare skeden är prognosen markant sämre. Effektiva strategier för förebyggande och tidig upptäckt av cancerformen har därför stor potential att minska sjukdomens samhällsbelastning.

 

ImageBethany Van Guelpen

Koloskopi är det vanligaste sättet att upptäcka cancer i tjock- eller ändtarmen. Men är det verkligen nödvändigt att alla utsätts för denna ganska obehagliga och invasiva procedur? Skulle det kunna gå att tillgripa mindre invasiva metoder för att hitta de personer som har hög risk att utveckla tjock- och ändtarmscancer, eller som har asymtomatiska, premaligna eller tidiga maligna lesioner? En viktig utmaning för forskningen om tjock- och ändtarmscancer idag är att förbättra riskprofileringen och metoder för att hitta de individer som har mest att vinna på förebyggande åtgärder och koloskopi. Detta är huvudsyftet med Bethany van Guelpens forskning.

Integrativ molekylär epidemiologisk metod

Bethany van Guelpens forskning har en integrativt molekylärepidemiologisk ansats och använder sig av omfattande hälso- och livsstilsdata och prospektivt insamlade blodprover från stora, populationsbaserade kohorter i norra Sverige, arkiverad tumörvävnad från patienter med tjock- och ändtarmscancer, breda omiktekniker och avancerad statistisk analys.

En huvudsaklig forskningsfråga, som studeras med anslag från Cancerfonden, är de potentiellt olika roller som livsstilsfaktorer spelar vid olika typer av tjock- och ändtarmscancer, beroende på egenskaper eller kombinationer av egenskaper hos tumören. Dessa livsstilsfaktorer kan vara: 1. faktorer relaterade till enkolsmetabolismen, t.ex. folsyranivåer i plasman, 2. faktorer relaterade till energimetabolismen, t.ex. kroppskonstitution och fastevärden för blodsocker, och 3. inflammationsrelaterade faktorer, t.ex. kost och inflammationsmarkörer.

En unik uppsättning longitudinellt insamlade blodprover, som tagits med 10 års mellanrum från cirka 70 tjock- och ändtarmscancerpatienter och kontrollpersoner tidsmatchade 1:1, har också valts ut från samma kohorter. Epigenomiska, riktade proteomiska och metabolomiska metoder används nu för hitta biomarkörer för tjock- och ändtarmscancer eller hög risk för dessa sjukdomar. Upptäcktsfasens resultat kommer sedan att valideras i större studieserier. Typ av tjock-/ändtarmscancer och biomarkörresultat kommer sedan att jämföras och integreras till ytterligare etiologiska insikter.

Genom att kombinera blodbaserade biomarkörer med finmaskig riskprofilering för individualiserad prevention av tjock- och ändtarmscancer samt koloskopi finns det en potential att minska både förekomsten och dödligheten för tjock- och ändtarmscancer.