Forskargrupp Stina Jansson Lab arbetar med frågor som är viktiga för både miljön och samhället. Forskningen handlar om vad som händer med svårnedbrytbara kemikalier och olika typer av avfall när de utsätts för höga temperaturer, till exempel i förbränningsanläggningar eller andra avfall‑till‑energi‑system. Gruppen är särskilt intresserad av fluorerade ämnen, som PFAS, eftersom dessa kemikalier är mycket svåra att bryta ned och kan stanna kvar länge i naturen.
Vi kombinerar termokemiska experiment i laboratorieskala med avancerad analytisk kemi för att adressera centrala kunskapsluckor kring föroreningars beteende, resursåtervinning och bildning av kolrika material.
Ett större forskningsområde fokuserar på bildning, omvandling och persistens av per‑ och polyfluoralkylsubstanser (PFAS) i avfall‑till‑energi‑system. Gruppen har dokumenterat förekomst av PFAS i exempelvis askor och processvatten, vilket visar att dessa föreningar ofta överlever industriella förbränningstemperaturer. När nedbrytning sker är den ofta ofullständig och resulterar i bildning av mindre fluorerade omvandlingsprodukter.
Labbets upptäckt av självgenererat kol (self‑generated carbon, SGC) – ett tidigare obeskrivet kolhaltigt fast material som spontant bildas i filtrat från HTC – har etablerat ett nytt forskningsområde. SGC skiljer sig kemiskt och strukturellt från hydrochar och representerar en potentiellt värdefull kolprodukt som härrör från den i stor utsträckning outredda vätskefraktionen i HTC‑processer.
Doktorandprojekt innefattar vanligtvis starka tvärsektoriella samarbeten och industriella partnerskap, vilket ger tillgång till experimentella system i både laboratorie- och pilotskala. Forskare som ansluter till gruppen kan förvänta sig att arbeta multidisciplinärt inom områden som miljökemi, materialvetenskap och processteknik.
Vanligt förekommande PFAS-ämnen svåra att fånga upp när de väl spridits till miljön, visar ny avhandling.
