Vi ser idag något av en revolution i användningen av artificiell intelligens och autonoma system, där maskiner blir allt mer självständiga när de ska underlätta såväl vårt arbete som vår vardag. Dessa system lämnar allt mer dagens stora datorhallar och blir ett allt mer distribuerat system där vi får allt mer intelligenta ”saker” i vår närhet och vardag.
För att införa en distribuerad intelligens ända ut till nätets rand så behöver vi utveckla bättre algoritmer för distribuerad intelligens och effektivare datorarkitekturer för maskinintelligens i inbyggda system. Det är också viktigt att kommunikationen mellan alla dessa system är tillförlitlig, så att systemen blir så säkra och robusta som möjligt. För alla system som agerar autonomt i den fysiska verkligheten måste man kunna ta fram tillförlitliga modeller på ett effektivt sätt. Viktigt är även att den interaktion vi människor gör med dessa system är naturlig och bekväm.
