Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 24 jun, 2021

Fyra år av ledarskap går mot sitt slut

NYHET Fyra år av fullmatat och intensivt arbete. Den sista juni avslutar Åsa Karlsson Sjögren, dekan, Torkel Molin, prodekan och Per Axelsson, vicedekan, sina uppdrag vid den Humanistiska fakulteten.

Text: Per Melander

Eftersom styrkan inom humaniora i någon mån också är dess svaghet måste vi hela tiden föra flera parallella strategier för att bibehålla vår relevans såväl inom forskning, som i samhället i stort.

Åsa Karlsson Sjögren säger att när hon tillträdde som dekan var hon förhoppningsfull om att den då pågående STRUT-utredningen skulle skapa bättre förutsättningar för humanistiska fakultetens studenter och lärare. Ett nytt sätt att tänka kring finansiering, att försöka föra samman forskning och utbildning, som skulle gynna fakultetens ämnen.

– Vi har tyvärr haft alltför många år av snålt tilltagen hum-peng vilket gjort att det är svårt för lärare att utnyttja sin kompetensutvecklingstid och kunna forska parallellt med undervisningen, säger Åsa Karlsson Sjögren och fortsätter:

– För de som varit framgångsrika med externa medel har utvecklingen snarare varit motsatt: det har varit svårt att upprätthålla en karriär som både forskande och undervisande lärare.

– Nuvarande politik går nog åt båda hållen: det som kan gynna oss och där vi kan vara framgångsrika är exempelvis Vetenskapsrådets satsning på forskarskolor inom hum-sam-området liksom uttalade satsningar på livslångt lärande. Jag tror mycket på samarbeten nationellt för att stärka humanistisk forskning och utbildning.

Humtank och samarbeten

Hon berättar vidare hur den förra dekanen vid humanistiska fakulteten PO Erixon var med och startade den humanistiska tankesmedjan Humtank och att arbetet där har fortsatt med fler rapporter och olika evenemang. Att Humtank nu senast har färdigställt en rapport om Humanioras roll i skolan som hon tycker tydligt visar behoven av humanistisk forskning och utbildning.

– Jag har tillsammans med dekanerna vid humanistiska fakulteter i Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg börjat ett samarbete om utbildning och forskning. Vi hade en utlysning som samarbeten inom utbildning och så har vi haft två workshops om forskarutbildning nu i vår och hur vi skulle kunna förbättra samarbetet kring den.

– Förra våren planerade vi en nationell konferens om humaniora och framtidens publiceringslandskap, den var vi tyvärr tvungna att ställa in på grund av pandemin, men frågan om var vi publicerar våra forskningsresultat är något vi definitivt kommer behöva fortsätta arbeta med framöver.

– Eftersom styrkan inom humaniora i någon mån också är dess svaghet måste vi hela tiden föra flera parallella strategier för att bibehålla vår relevans såväl inom forskning, som i samhället i stort. Just strategier för humaniora kommer att vara temat för Humtanks nästa rapport.

Framtiden

På frågan om vad som är viktigt för framtiden nämner hon vettiga finansieringsvägar, tydligare koppling forskning-utbildning. Att det är ramarna. En annan fråga som hon menar att man bör fortsätta jobba med är förhållandet mellan grundforskning, tvärvetenskap och tillämpad forskning, och arbetet med samverkan och samhällsrelevans.

– Var ska vi så att säga lägga krutet? Vad riskerar vi om vi alltför snävt går in och arbetar mot inom andra, större vetenskapsområdens strukturer för att vinna erkännande i form av finansiering och publikationspoäng, när förväntningarna och också drivkraften hos många av oss är att vara relevanta på andra sätt, inte minst genom att bidra till fördjupad kunskap och bildning i samhället i stort?

– Det här är inga nya frågor och inga lätta heller, men jag tror att vi måste vara medvetna om att dessa motsättningar finns inbyggda inom både yttre och inre förväntningar på oss.

Per Axelsson säger att han i rollen som vicedekan mest har varit engagerad i forskningsfrågor:

– Det är helt klart att humaniora står inför en hel del utmaningar kopplade till finansiering, rekryteringar, karriärvägar, etcetera, så det är många saker som är viktiga för framtiden, säger Per Axelsson.

På kortare sikt menar han att det generellt är viktigt att man får ordning på forskningsdatahanteringsfrågan som visat sig vara komplex och mångbottnad:

– På lite längre sikt att vi ser till att forskningen tydligare kommer in i utbildning och tvärtom och att vi fortsätter se till att forskare vid fakulteten får goda möjligheter att bedriva forskning som flyttar forskningsfronten.

Rollen i organisationen

Åsa Karlsson Sjögren pekar på hur ända sedan besparingarna vid fakulteten i och med sammanslagningarna 2008 har man på många ställen haft en slimmad organisation, med för litet ledningsstöd. Och att man har jobbat med att stärka HR-stödet vid fakulteten och institutionerna och hur hon tror att det kommer att underlätta för alla chefer vid fakulteten, och i förlängningen dekanens situation.

– Under min tid som dekan har vi också utvecklat fakultetsledningen. Torkel Molin och jag har jobbat nära under alla år och efter en tid utsågs en vicedekan för forskning och så småningom bildades en tydlig ledningsgrupp.

– Med det sagt, att jobba med ledningarna på olika nivåer, har jag i grunden velat jobba med att förtydliga våra i många stycken komplexa organisation med målet att beslut som fattas ska gynna verksamheten.

– Vi har å ena sidan en tydlig linjestyrning där prefekterna förväntas arbeta på samma sätt som vilken chef i statlig verksamhet som helst och med det en statlig myndighetsbyråkrati, å andra sidan har vi en rad kollegiala organ och förväntningar som behöver kanaliseras och ges erkännande i hela systemet, och ligga till grund för besluten.

Per Axelsson säger att rollen som vicedekan verkligen har behövts:

– Antalet råd, ledningsgrupper, styrgrupper, arbetsgrupper, teams, etcetera, ökar ständigt och jag tror att rollen som vicedekan därför är nödvändig. Den kan ju också anpassas och utformas på det sätt som dekanen känner att hen behöver. 

Många möten

Här framhåller Åsa Karlsson Sjögren också hur ett stort vetenskapssamhälle med olika finansieringsformer gör att förutsättningarna för att vara chef är väldigt speciella inom akademin. Att det krävs många möten. Hur besluten som ska fattas ska ligga så nära verksamheten som möjligt, och att det alltid har varit hennes uppfattning och det hon velat jobba mot.

– Jag tror att ju mer beslut som fattas ur verksamhetens perspektiv desto bättre och för den saken har vi försökt jobba för att våra beredande organ tar med sig och kanaliserar frågor från verksamheten.

– Jag hade önskat att vi hade haft tillfällen till fler och längre diskussioner om strategiskt viktiga frågor, inte minst om hur vi kan få forskning och utbildning att samverka bättre.

– Vi hade, till exempel – för första gången i världshistorien – ett gemensamt möte mellan vår utbildningsstrategiska och forskningsstrategiska kommitté i februari 2020 och vi hade en uppföljande workshop i höstas med samma konstellation under temat hållbar utveckling.

Är det något som sticker ut, något som ni kanske inte hade förväntat er – när ni nu sammanfattar tiden som dekan?

– Pandemin, såklart, och att både studenter och lärare varit så otroligt lojala med situationen. Det gör mig glad. Samtidigt har situationen på några håll skapat bekymmer och ökad arbetsbelastning, säger Åsa Karlsson Sjögren och tillägger:

– En helt annan sak, som gör mig otroligt stolt faktiskt är att vi nu lyckats med att uppnå målen om jämställdhet bland professorerna. Det är något som jag inte trodde skulle gå att åstadkomma med sådan hastighet.

– Svårt att säga men lite förvånad är jag nog att jag har kommit att ägna mycket tid till både forskningsdatahantering och infrastrukturfrågor. Och i övrigt tycker jag humanistiska fakulteten är en väldigt fin arbetsplats där både kansliet och FOSTRA varit utmärkta forum att diskutera viktiga frågor på ett kreativt och insiktsfullt sätt, säger Per Axelsson.

Finns det något ni vill hälsa till de nya dekanerna?

– Vi har haft en hel del möten och överföringar och jag känner mig helt lugn med att de kommer att leda Humanistiska fakulteten alldeles utmärkt framåt. Jag hoppas också att lättnaderna i pandemin gör att Christer Nordlund och Marlene Johansson Falck får chansen att lära känna verksamheterna på plats lite längre fram i höst, säger Åsa Karlsson Sjögren.

Per Axelsson håller med och lägger till:

– Jag är säker på att de kommer göra ett utmärkt jobb och önskar dem ett stort lycka till!

Slutligen säger Åsa Karlsson Sjögren att hon vill lyfta fram hur otroligt givande, lärorikt och roligt det har varit att jobba tillsammans med olika personer i olika roller och funktioner vid universitetet.

– Och jag vill avslutningsvis önska alla en riktigt fin sommarledighet – jag ser fram emot att möta kollegor och studenter i nya sammanhang framöver. Själv kommer jag nu i höst börja jobba med ny forskning, under arbetstiteln ”End of Love”.