"False"
Hoppa direkt till innehållet

Studenter som inte bytt lösenord sedan 7 maj kan inte logga in på studentwebben. Läs hur du byter lösenord.

printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2022-06-17

Veckans humanist: Christer Nordlund

NYHET Han är dekan för Humanistiska fakulteten vid Umeå universitet och professor i idéhistoria. Christer Nordlund är sist ut som Veckans humanist för vårterminen 2022. Till hösten kommer fler intervjuer att publiceras under den här vinjetten.

Text: Per Melander

Hur ser din väg till humaniora ut?

– Den vägen var ganska krokig. Det dröjde innan jag kom in på avancerad humaniora på allvar. På gymnasiet gick jag teknisk linje och på universitetet fortsatte jag direkt med matematik och sedan naturvetenskapliga ämnen.

– Planen var att bli skollärare men jag hade (och har) ett stort miljöintresse och ett tag funderade jag på att bli ekolog. Så småningom började jag läsa fristående kurser i humaniora på fritiden för att jag tyckte att det var roligt och allmänbildande.

– Till slut hade jag läst och skrivit så mycket att jag var behörig till forskarutbildningen och det var först då jag beslutade mig för att satsa fullt ut på humaniora.

– Det har jag aldrig ångrat! Jag doktorerade för drygt tjugo år sedan och sedan dess har jag varit lärare och forskare i idéhistoria, främst i Umeå men också i Uppsala, Cambridge och Berlin.

Vad betyder humaniora för dig?

– För mig är humaniora först och främst ett paraplybegrepp för ett brett spektrum av akademiska discipliner. Metodologiskt uppvisar dessa discipliner en betydande variation sinsemellan men de har det gemensamt att de i grunden handlar om människan som kulturvarelse, nu och i det förflutna.

– Det är människans erfarenheter och kulturella uttryck och samspel med sin materiella, ekologiska, sociala och digitala omgivning som står i fokus för utbildningar och forskning inom humaniora. Humaniora är alltså ett eget vetenskapsområde men det har också överlapp mot de andra vetenskapsområdena, liksom mot de fria konsterna.

– Dagens forskning korsar såväl ämnes- som fakultetsgränserna. Men för mig handlar humaniora också om personlig bildning och identitet på ett mer så att säga existentiellt plan.

– Ett ämne som exempelvis idéhistoria bidrar till att vi lär oss hur människor tänkt och resonerat i andra tider och på andra platser men också till att vi därigenom får syn på och bättre förstår våra egna tankar och uppfattningar: våra egna gåtor.

– Humaniora betyder egentligen ”de mänskligare studierna”, alltså studier som gör människan mänskligare.

Vad jobbar du med?

– Sedan 2021 är jag dekan för Humanistiska fakulteten. Det innebär att jag leder och har det övergripande ansvaret för verksamheten.

– Men jag arbetar förstås inte ensam med detta. All forskning och utbildning sker ute på våra institutioner och enheter och de leds i sin tur av prefekter respektive föreståndare. Fakulteten har en ledningsgrupp och ett rutinerat kansli och de riktigt stora besluten fattas av vår fakultetsnämnd.

– Dessutom har fakulteten flera kommittéer som bereder ärenden rörande sådant som budget, anställningar, forskning, utbildning, lika villkor med mera. Vi har alltså en ganska stor organisation där många hjälps åt och samarbetar för att allt ska fungera väl.

– Att vara dekan tar just nu nästan all min tid i anspråk, men det ska sägas att det är ett tidsbegränsat uppdrag. I grunden är jag professor i idéhistoria. Mycket av min egen forskning skulle kunna sammanfattas i begreppet kunskapshistoria; jag studerar hur olika typer av kunskaper motiveras, produceras, debatteras, förändras och används – eller inte används.

– Genom åren har jag bland annat forskat om hur kunskap om hormoner har utvecklats, om varför det varit så svårt att ersätta oljebaserade drivmedel, och om etiska problem som aktualiseras av den nya genteknikens landvinningar.

Vad är din drivkraft i jobbet? 

– Min utgångspunkt är att humanistisk utbildning och forskning är något väldigt viktigt, både för enskilda studenter, för universitetet, för allmänheten och för samhället i stort.

– Humanister behövs inom en mängd olika samhällssektorer och alla så kallade samhällsutmaningar har en humanistisk dimension som måste beaktas om de ska kunna förstås och hanteras klokt.

– Att arbeta för att denna verksamhet fortsätter att utvecklas och fungerar så bra som det bara är möjligt vid Umeå universitet är en stark drivkraft för mig.

– Det handlar om att skapa och upprätthålla goda villkor och förutsättningar för studenter och medarbetare och också om att synliggöra humaniora i olika sammanhang, både på och utanför universitetet, och att ständigt utveckla våra kontakter med omvärlden.

Vad är roligast i jobbet?

– Humanistiska fakulteten är åter full av studenter och medarbetare och det roligaste under vårterminen har varit att träffa och prata med dem på riktigt och inte bara online, som det varit under pandemin.

– Fysiska och spontana möten är centrala för det sociala och intellektuella arbetsklimatet. Det är också väldigt glädjande att Bildmuseet kan ta emot besökare och bedriva sin framgångsrika verksamhet som vanligt. En annan rolig sak är att det rent allmänt händer så mycket på mitt jobb. Ingen dag är den andra lik.

– Både som professor och dekan gillar jag att lära mig nya saker och att få saker gjorda tillsammans med andra. Att vara chef innebär förstås också krävande och komplexa uppgifter, där flera olika perspektiv måste vägas mot varandra, men det tillhör jobbet.

Vad vill du säga till någon som funderar på att söka kurser eller program inom humaniora?

– Jag hoppas förstås att du ska väja en kurs eller ett program hos oss på humaniora. Humanistiska fakulteten är ett paradis för den som söker nya intellektuella impulser och spännande möten.

– De kunskaper och kompetenser* som du lär dig kommer du sedan ha nytta och glädje av, både i ditt eget liv och ute på arbetsmarknaden. Du är varmt välkommen hit!

– Men jag vill inte förorda något visst ämne. Följ ditt hjärta: välj det du är nyfiken på och som känns lustfyllt. Då är chanserna goda att studierna blir både lärorika och meningsfulla.

*Läs mer nedan om humanistiska kompetenser