Att använda permanenta identifikatorer (PID) för dataset och publikationer är en central förutsättning för att göra forskningsdata tillgängliga och uppfylla FAIR-principerna. Målet är att det ska vara lätt att hitta data och metadata samt att förstå relationen mellan olika delar av forskningsdata, tillhörande publikationer och upphovspersoner. På denna sida kan du läsa mer om detta och om olika typer av PID, som DOI och URN .
En permanent, eller persistent, identifierare (PID) är en typ av metadata som ger ett material en unik märkning som alltid är densamma - oavsett om materialet byter lagringsplats eller flyttar från en webbadress till en annan.
PID används för att göra data och dataset möjliga att hitta, även om data i sig inte nödvändigtvis är publicerade och fritt tillgängliga. Det är också ett sätt att snabbt se om likartade poster i register, databaser eller referensverk hänvisar till
ett och samma material
olika upplagor eller versioner
olika uppsättningar av material.
PID används bland annat för att referera mellan publikationer och data. De är viktiga för att ge en sammanhängande bild av forskningsprocessen som leder till det publicerade resultatet. Genom att använda PID går det bland annat att koppla flera olika publikationer till en datakälla, och på så vis ge en bild av hur samma datakälla används över tid och kanske även tillsammans med andra dataresurser.
Eftersom PID följer förutsägbara format så är de maskinläsbara, det vill säga att PID kan användas för att koppla samman information utan att en människa behöver vara aktiv i processen.
Det finns flera olika former av PID. Några av de vanligaste är DOI and URN.
DOI (digital object identifier)
DOI (digital object identifier) är en brett använd form av PID, som även går att använda som en extra länk till materialet. DOI består av bokstäver och siffror, som kopplas till ett prefix för att fungera som en länk. DOI-länken är beständig och förändras inte över tid.
Inkludera alltid DOI när du refererar till material. Det är viktigt för att den som vill ska kunna ta sig vidare till grundmaterialet i så hög utsträckning som möjligt. Du som är upphovsperson behöver därför se till så att DOI till både artikel och data finns synligt i samband med andra uppgifter som används för att referera till ditt arbete. Detta gäller för både digitala och tryckta format.
Varje dataset som registreras hos Svensk nationell datatjänst (SND) tilldelas DOI som en del av processen. DOI genom SND administreras av Data Cite.
URN (uniform resource name) är, precis som DOI, en permanent identifikator som tilldelas digitala resurser för att försäkra sig om att resursen går att återfinna oavsett var den för tillfället är lokaliserad och lagrad.
URN är utvecklat inom ramen för the Internet Engineering Task Force (IETF), som även står bakom internetstandarder som HTTP och HTTPS.