Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

Muntligt berättande som immateriellt kulturarv och samhällskraft

Forskningsprojekt Projektet bedrevs 2017-2021 och finansierades av Vetenskapsrådet. Syftet har varit att analysera hur muntligt berättande motiveras, iscensätts och används som kulturarv och samhällskraft i dagens samhälle.

Viktiga frågeställningar i utgångsskedet var: Hur definieras, motiveras och presenteras muntligt berättande som ett immateriellt kulturarv i kulturlivets praktiker utifrån större sociala, politiska och ekonomiska sammanhang? Hur agerar kulturinstitutioner och andra aktörer för att iscensätta, dokumentera, och använda berättande och berättelser? Hur används muntligt berättande som medel i identitetsbyggande och identitetsstärkande strategier, inom ramen för kulturarvs- och folkbildningsarbete? Vilka former, genrer och innehåll dominerar i olika kontexter för berättande?

Projektansvarig

Alf Arvidsson
Professor
E-post
E-post
Telefon
090-786 62 44

Projektöversikt

Projektperiod:

2017-01-01 2020-12-31

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Humanistisk fakultet, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Várdduo - Centrum för samisk forskning

Forskningsområde

Etnologi

Projektbeskrivning

Under projektets gång har förutom dessa frågeställningar särskilt den (löst) organiserade berättarrörelsens sammanhållande och diskursdrivande betydelse uppmärksammats, och vidare den förändring av den kulturpolitiska ramen som Unescos konvention om tryggande av immateriellt kulturarv innebär. Vidare har problemen med att överbrygga de inneboende paradoxerna med att presentera vardaglighet som scenkonst uppmärksammats, samt den längre historiska ramen för uppmärksammande av berättande som kulturarv.

Retoriken kring varför muntligt berättande är ett kulturarv som bör bevaras kretsar kring tre olika argumentationer. En handlar om identifierbara berättelser med distinkta händelseförlopp och aktörer som ska bevaras. Här finns en lång och dominerande vetenskaplig tradition av att samla in berättelser och katalogisera dem att hänvisa till, en kanonisering av sagor och sägner, som modell även för nutida berättelser. En annan handlar om muntligt berättande som en stil för framförande, där vardagligt språk (inklusive dialekt) och direkt tilltal till publiken är centrala faktorer. Lanseringen av muntligt berättande som kulturarv och scenkonst bygger på att aktören som individ framstår som personligt trovärdig i relation till sina berättelser. Auktoritet skapas genom det självupplevda, genom identitet (att tillhöra rätt kategori, till exempel etniskt eller geografiskt), eller genom att ha lärt sig av äldre. Vidare framhålls förmågan att vara lyhörd inför publikens reaktioner och direkt samspela med den som väsentlig. Slutligen handlar en argumentation om berättandets situationer, där det personliga mötet mellan individer är det centrala. Den är intimt förknippad med en kulturkritik om att ”vi tillbringar för lite tid tillsammans” och att ”vi möts för lite mellan generationerna”.

Berättande har för samer blivit en möjlighet att ta plats i den svenska offentligheten och skapa uppmärksamhet kring samisk kultur. Samspelet mellan genrer är en kreativ drivkraft i samiskt konstnärligt arbete, och den muntliga gestaltningens former är lätt skönjbara även i självbiografiskt grundade skriftliga verk. Jojkens karaktär av att integrera talat berättande och musicerande i en egen unik genre är viktig att poängtera. Till den samiska poetikens särdrag som också stärker dess identitetsstärkande funktioner hör möjligheten att förmedla ironi och kritik i former som inte är direkt urskiljbara för den utomstående vilket ger en särskild tyngd till offentliga framträdanden.

Retoriken om berättande som drivkraft i samhället handlar till stor del om att skapa delaktighet. En särskild delstudie uppmärksammar strategier för att få människor att ta plats i offentliga situationer genom att berätta, och därigenom uppfylla emancipatoriska mål. En annan delstudie behandlar hur berättande används för att skapa lokal och regional sammanhållning och identifikation, genom att skapa mötessituationer där individuella erfarenheter kan utbytas.

Publikationer
 

Bok

Arvidsson, Alf & Katarzyna Wolanik Boström. Det berättas…! Muntligt berättande som självförståelse, estradkonst och kulturarv

I denna bok undersöks hur det vardagliga, erfarenhetsbaserade, muntliga berättandet blivit en självständig kulturrörelse i Sverige. Berättare med scenföreställningar och berättarkurser presenteras, och deras estetiska och pedagogiska idéer analyseras. En historisk bakgrund i landsmålsberättande och andra vågor av intresse för folklig kultur skisseras och betydelsen av samtida diskurser om immateriellt kulturarv lyfts fram.

 

Artiklar

Arvidsson, Alf. Representations of a 20th century Swedish storyteller and his repertoire. Arv, Nordic Yearbook of Folklore, 2021 (77), 153-170. ARV 2021

Här analyseras hur berättaren Carl Bergkvist (1885-1960) representeras genom olika återgivningar och bearbetningar av hans berättelser. Under olika decennier och i olika sammanhang har han fått rollen av bygdehumorist, traditionsbärare, lokalhistoriker. Ett alternativt urval från hans repertoar visar också en sida som arbetaragitator.

Stoor, Krister. Complex Yoiks – A Time Traveller: Aboriginal Oral Traditions Among the Sámi in Sweden. Arctic Yearbook, 2021. Stoor 2021
Jojk analyseras här som en komplex form av sång och tal med narrativ struktur med Nils Petter Svenssons jojk om sin far som exempel. Jojk liknas vid en ”tidsmaskin” som ger gestalt åt minnesprocesser, där framförandesituationen kan aktualisera olika teman och berättarjaget kan gå in i huvudpersonen i känslomässig identifikation.

 

 

Rapporter
 
1. Tryggande av immateriellt kulturarv och heredifiering av kulturella uttryck – en selektiv översikt av forskningsläget
Ett urval av den forskning som vuxit fram efter Unescos konvention om tryggande av immateriellt kulturarv trädde i kraft 2006 sammanfattas. Viktiga teman som tas upp är definitionsfrågor och administrativa strukturer, kulturarv som rättighet, agens och delaktighet, samt presentation av ett antal empiriskt fokuserade studier.
 
2. Föreningsliv som lokalt narrativt ekosystem
Här diskuteras hur muntligt berättande, oftast av personliga erfarenhetsberättelser, existerar som kulturinslag/underhållning i vardaglig estetisk form i lokalt föreningsliv.
 
3. Landsmålsberättarnas revitalisering av muntlig tradition: exemplet Delsbostintan
Den strömning av revitalisering av ett muntligt berättande med förankring på landsbygd som finns i den nutida berättarrörelsen har en lång historia av föregångare. Här presenteras landsmålsberättarna, som tog plats i offentligheten på 1890-talet genom framträdanden på Skansen och därigenom bidrog till formeringen av berättargestalten som traditionsbärare. Särskilt diskuteras Delsbostintan, Ida Gawell-Blumenthal, som in på 1950-talet intog denna roll.
 
4. Berättandets sociala betydelser: presentation av några centrala verk
Sammanfattning av texter av Julie Cruikshank, Holly Cusack-McVeigh, Arthur W Frank, Michael Jackson och Fransesca Polletta, om hur berättande används och fungerar i social interaktion och livssammanhang.

5. Andreas Labbas Anta och Anta och Mari som omgestaltning av muntligt berättande

Här analyseras Andreas Labbas två romaner med fokus på hur olika muntliga berättelsegenrer används som resurser, både för att föra handlingen framåt och som miljö- och personskildring.