Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 15 april 2021)

printicon

Sympatrisk artbildning hos sik

Forskningsprojekt I detta projekt studerar vi de ekologiska faktorer som driver sikarnas artbildning i Skandinaviska sjöar.

Ett viktigt resultat är att gäddpredation är en avgörande drivkraft för att artbildningen ska ske. Genom att jämföra populationer av olika ålder har vi också kunnat se att processen inleds med divergens i plastiska egenskaper som kroppsstorlek och habitatval. Redan efter 50 år kan vi identifiera en bottenlevande storsik och en pelagisk småsik. I ett senare skede sker divergens i genetiskt kodade morfologiska egenskaper som kan ses som anpassningar till olika födonischer. Dessa är en konsekvens av den initiala uppdelningen.

Projektansvarig

Göran Englund
Professor
E-post
E-post
Telefon
090-786 97 28

Projektöversikt

Projektperiod:

Startdatum: 2010-01-01

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap (EMG)

Forskningsområde

Biologi, Ekologi, Zoologi och etologi

Externa finansiärer

Vetenskapsrådet

Projektbeskrivning

Projektplan

Det som Charles Darwin kallade “the mystery of mysteries”, alltså hur nya arter uppstår, är ännu idag ett mysterium. Under senare hälften av 1900-talet menade man att geografisk isolering var en förutsättning för artbildning, men under 2000-talet har det stått klart att nya arter kan bildas även utan fysiska barriärer som förhindrar genflöde – det man brukar kalla sympatrisk artbildning. En svårighet när man studerar sympatrisk artbildning är att man inte kan observera processen när den sker. Man får nöja sig med att studera redan uppdelade populationer/arter och med indirekta metoder försöka sluta sig till vilka processer som en gång i tiden ledde till en uppdelning. Betydligt bättre är att följa en population när den delas upp i två. Det är inte möjligt i flesta naturliga system, men tack vare nya upptäckter kan vi nu göra just detta. Vi har nyligen funnit att sik som introduceras i sjöar med gädda bildar genetiskt distinkta raser inom 100 år. Vanligtvis ser vi en småvuxen sik som lever av zooplankton i den fria vattenmassan och en storvuxen sik som lever av evertebrater i strandnära områden. Genom att jämföra introducerade populationer av olika ålder (3-230 år) kan vi klarlägga vilka mekanismer som påbörjar uppdelningen av en population och vilka som driver den vidare.

Vi studerar hur sikarnas habitatutnyttjande, födoval, tillväxt och genuttryck förändras över tiden. Vi studerar också de processer som antas orsaka divergent selektion. Det handlar om hur sikens kroppsstorlek påverkar dess förmåga att fånga zooplankton respektive bottenlevande evertebrater, samt hur risken för gäddpredation varierar med sikens storlek och mellan habitat. För att förstå hur reproduktiv isolering uppstår undersöker hur snabbt olika lekplatser och lektider utvecklas och i vilken grad partnerval på lekplatserna styrs av kroppsstorlek.

Externa finansiärer