Idéhistoria handlar om det mänskliga tänkandets historia. Om hur människor i olika tider uppfattar sig själva och världen, vilka föreställningar de har om historien och samtiden och vilka förhoppningar de har inför framtiden. De flesta tankar och föreställningar vi ser idag har idéhistoriska rötter, exempelvis många idéer om naturen, samhället, människan och det översinnliga. Vissa är mycket gamla och förvånansvärt många är ännu levande; vi människor bär dem med oss och de formar vår världsbild.
Utgångspunkten för den idéhistoriska forskningen är att idéer i form av människors tankar, föreställningar och attityder har en historia, och att denna historia går att analysera och förstå utifrån de avtryck eller representationer som idéerna har lämnat efter sig. Dessa återfinns mest tillgängliga i texter av olika slag, från lärda skrifter och politiska pamfletter till skönlitteratur och dagboksanteckningar, men de kan också spåras i bilder, sociala praktiker och materiella lämningar. En annan utgångspunkt är att samhällen, kulturer och sociala sammanhang påverkar hur människors tänkande utvecklas, samtidigt som idéer påverkar mänskligt handlande och ytterst hur kulturer och samhällen fungerar. Genom att lära oss mer om hur människor har tänkt och resonerat lär vi oss mer om det förflutna men också om oss själva och vår egen samtid. Liksom våra kroppar bär på ett biologiskt arv från våra förfäder, kan man säga att vårt sätt att tänka, prata och tycka delvis är ett uttryck för ett immateriellt kulturarv. Detta ofta omedvetna kulturarv är emellertid inte statiskt utan förändras över tid, och att studera sådana förändringar tillhör idéhistorikernas uppgifter.
När det gäller den idéhistoriska forskningen i Umeå har den visserligen rört sig över vida fält, men det går att peka ut några områden där flera forskare har befunnit sig. Hit hör det vardagliga livets idéhistoria (familjen, hemmet, skolan, arbetet, fritiden); vetenskapens, teknikens och miljöns historia; medicinens och hälsans idéhistoria, det religiösa tänkandets idéhistoria (kristendom, judendom, islam) samt studiet av hur kön och genus skapas, förhandlas och ges mening. I jämförelse med grundutbildningen i idéhistoria, som avser att ge en mycket bred och generell översikt över det intellektuella livets utveckling, från antiken och framåt, är den idéhistoriska forskningen i hög grad specialiserad och ofta starkt koncentrerad i tid och rum. Lejonparten av forskningen i Umeå har fokuserat på europeiska och svenska förhållanden under moderna tider, från 1700-talet och framåt. Vissa projekt har dessutom särskilt uppmärksammat Norrlands idéhistoria, något som sällan gjordes innan Umeå universitet kom till. Men idéhistoriker i Umeå har också forskat om idédebatter och tankelinjer i andra delar av världen. Under de senaste åren har vår miljö berikats med forskare från Norge, Finland, Island, Tyskland och USA. Därmed har också vår vetenskapliga spännvidd utökats.
Idéhistoriker i Umeå forskar tillsammans med varandra och med idéhistoriker vid andra institutioner och lärosäten men också med forskare från andra vetenskapliga discipliner. På senare tid har vi till exempel medverkat i stora fakultetsöverskridande forskningsprogram rörande åldrande, genus och miljö. Ibland deltar vi i mångvetenskapliga undersökningar, där vårt idéhistoriska perspektiv kan komplettera de perspektiv som andra typer av forskare anlägger.
Idéhistoriker samverkar både inom och utanför universitetet. Vi är också mycket aktiva i medierna där vi bidrar med debattinlägg, kommentarer, perspektiv, analyser, anmälningar och recensioner. Det demokratiska uppdraget i samverkansverksamheten är här mycket tydligt, och vi ser det som väldigt viktigt att delta i en öppen och kritiskt prövande diskussion om utbildnings- och forskningsfrågor. Det finns också en lång tradition bland idéhistoriker att engagera sig i olika typer av folkbildning och populärvetenskap.
Ett stort och viktigt uppdrag
I de officiella beskrivningarna av universitetens samverkansuppdrag står det att lärosätena ska stå i kontakt och dialog med det "omgivande" samhället. Som idéhistoriker vet vi att vetenskapen alltid har gjort detta, på olika sätt under olika tider. I samtidens beskrivningar utgår man ifrån att universiteten utgör en sorts "inre" kärna, och "därute" någonstans finns den omgivning man önskar stå i kontakt med. Vi skulle istället vilja vända på steken och säga att vårt mål är att utgöra en god "omgivning" för alla de människor och organisationer som vill förstå sig själva, sin historia, sitt samhälle och sin kultur. Utöver den samverkan som är en del av forsknings- och utbildningsverksamheten, vill vi därför arbeta aktivt för att bevara våra goda kontaktytor med andra delar av samhället. För att kunna göra detta tror vi att våra samverkansaktiviteter behöver präglas av öppenhet, integritet, och kreativitet.
Idéhistoriker i samverkan
Som idéhistoriker samverkar vi både inom och utanför universitetet. Idéhistoriska inslag finns på många olika program och kurser, till exempel på lärarutbildningen, sociologiprogrammet och journalistprogrammet, men utgör självklart också huvudämnet i en kandidat-, magister- eller masterexamen i idéhistoria. Som idéhistoriker samverkar vi också med andra forskare i stora forskningsprogram och tvärvetenskapliga samarbeten. Ett exempel är det stora forskningsprogrammet Future Forest där de idéhistoriska forskarna belyser skogens historiska och kulturella dimensioner.
Vi är också mycket aktiva i medierna där vi bidrar med debattinlägg, kommentarer, perspektiv, analyser, anmälningar och recensioner. Det demokratiska uppdraget i samverkansverksamheten är här mycket tydligt, och vi ser det som väldigt viktigt att delta i en öppen och kritiskt prövande diskussion om utbildnings- och forskningsfrågor. Det är också vanligt att idéhistorisk forskning görs tillgänglig i populärvetenskapliga arbeten, av vilka vissa ges ut av kommersiella förlag. Den förste att ta emot Baltics samverkanspris med populärvetenskaplig inriktning 2009, var en idéhistoriker.
Det finns också en lång tradition bland idéhistoriker att engagera sig i olika typer av folkbildning. Detta sker ofta i samarbete med t.ex. studieförbund, där målet är att skapa dialog med grupper som normalt sett inte har direktkontakt med universitetet.
Vi arbetar också tillsammans med offentlig sektor och myndigheter. Exempelvis har en av våra idéhistoriska forskare under tre års tid suttit som ledamot i Gentekniknämnden, en rådgivande myndighet under justitiedepartementet.
Under sent 1800-tal blev spiritismen på modet, hur detta tog sig uttryck lyfter Julia Falk i en ny avhandling.
I en ny antologi presenterar tre forskare olika infallsvinklar och tolkningar av Pehr Stenbergs texter.
"Pehr Stenbergs levernesbeskrivning", 1758 till 1824, följs nu upp med antologin "Från Pehr Stenbergs värld".
