Forskargrupp Vi studerar biosyntesvägar för nukleotider i Trypanosoma brucei, Giardia lamblia, Borrelia burgdorferi och andra patogener.
Nukleotider behövs som byggstenar för att tillverka DNA och RNA. Många patogener saknar viktiga enzym för nukleotidsyntes och utnyttjar i stället förstadier till nukleotiderna (ribonukleosider, deoxynukleosider och baser) som kan tas från värdorganismen. När det gäller ribonukleosider och deoxynukleosider så måste de genomgå fosforylering i tre steg för att kunna användas som byggstenar till RNA och DNA. Vi studerar enzymerna som är ansvariga för det första fosforyleringssteget.
Trypanosoma brucei är en encellig parasit som sprids med tsetseflugor och orsakar den dödliga sjukdomen afrikansk sömnsjuka. I det här projektet utnyttjar vi att parasiten inte kan tillverka nukleosiden adenosin och därför är helt beroende av enzymet adenosinkinas för att fosforylera adenosin som tas upp från blodet. Vi utnyttjar denna svaga punkt hos parasiten genom att utveckla kemiska föreningar (adenosinanaloger) som liknar adenosin men dödar parasiten efter att ha aktiverats av enzymet.
Giardia lamblia och Borrelia burgdorferi är två organismer som saknar enzymet ribonukleotidreduktas och kan därför inte själv tillverka de byggstenar som behövs för syntes av DNA via de novo-syntes. I detta fall är det således DNA-byggstenarna (deoxynukleosider) som måste tas upp från omgivningen och fosforyleras. Patogenen Trichomonas vaginalis saknar en rad olika enzymer för tillverkning av byggstenar för både RNA och DNA och här studerar vi både enzymerna som krävs för fosforyleringen av ribonukleosider och deoxyribonukleosider. Vi utvecklar falska substrat för dessa enzymer som efter aktivering skadar patogenerna.
Giardia lamblia orsakar giardiasis, en allvarlig diarré som ibland kan vara dödlig medan Trichomonas vaginallis orsakar trichomoniasis en könssjukdom där man funnit koppling till livmoderhalscancer. Behandlingarna av giardiasis, trichomoniasis och afrikansk sömnsjuka ger biverkningar och man lyckas inte alltid bota sjukdomen. När det gäller borrelia ser situationen bättre ut men med den ökande antibiotikaresistensen finns det även här ett behov av att utveckla nya mediciner. Till skillnad från befintliga läkemedel kommer de substanser vi inriktar oss på här vara specifikt skräddarsydda för de patogener vi studerar och man minimerar då risken att läkemedelsresistens sprids mellan olika patogener.
