Steady

Projektbeskrivning

Bakgrund och syfte

Essentiell tremor (ET) är en vanligt förekommande neurologisk sjukdom som orsakar ofrivilliga rytmiska skakningar, främst i händer och armar, som kan ha en stor inverkan på det dagliga livet. När läkemedelsbehandling inte ger tillräcklig effekt, kan metoder som djup hjärnstimulering (DBS) eller fokuserat ultraljud (FUS) vara behandlingsalternativ. DBS minskar effektivt tremor genom elektrisk stimulering av specifika delar av det hjärnnätverk som är involverat i skakningarna. Stimuleringen ges via elektroder som implanteras med stereotaktisk kirurgi. Vid Norrlands universitetssjukhus kan även behandling med FUS erbjudas, där en liten del av samma nätverk i stället inaktiveras genom lokal uppvärmning med fokuserat ultraljud.

Det är fortfarande oklart varför effekten av DBS avtar med tiden hos vissa patienter och varför stimuleringen kan orsaka biverkningar som balans- och koordinationssvårigheter. FUS är en relativt ny behandlingsmetod, och mer kunskap behövs även dess långtidseffekter och om vilka områden i hjärnan som är bäst lämpade för behandling. Studier tyder på att gång- och balansproblem kan förekomma oftare efter FUS än efter DBS, men varför är ännu inte klarlagt. Det diskuteras om ET egentligen kan omfatta olika neurologiska varianter, så kallade ET-subtyper. Det skulle kunna bidra till att förklara varför behandlingens effekt och biverkningar varierar mellan patienter och över tid.

Vi saknar också precisa kliniska verktyg för att identifiera vilka patienter som riskerar att drabbas av dessa funktionsnedsättande besvär. Dagens bedömningar bygger på kliniska skalor, som inte ger en tillräckligt detaljerad och precis bild av patientens rörelseproblem. En vanlig uppfattning, som ännu inte är vetenskapligt belagd, är att koordinationssvårigheter orsakade av stimuleringen (s.k. stimuleringsinducerad ataxi) kan misstolkas som att behandlingen inte längre dämpar skakningarna. Det kan leda till att felaktiga stimuleringsinställningar som ytterligare förvärrar de negativa effekterna.

För att möta dessa kunskapsbehov kommer vi att använda och vidareutveckla metoder som kombinerar rörelseanalys och hjärnavbildning. Genom att mäta patienternas rörelser och hjärnans aktivitet vill vi kartlägga och bättre förstå samband mellan patientens motoriska funktion, hjärnans aktivitet och behandlingseffekter.

Denna forskningsstudie syftar till att:

1. Identifiera ET-subtyper utifrån rörelseförmåga. Med bärbara rörelsesensorer mäter vi hela kroppens rörelser och analyserar skakningar, koordinationssvårigheter samt gång- och balansproblem. Vi undersöker också om subtypen kan förutsäga behandlingsresultat genom att jämföra röresleförmågan vid olika DBS-inställningar. I denna experimentella tvärsnittsstudie jämförs personer som får DBS-behandling för ET med friska personer.

2. Kartlägga sambandet mellan rörelseförmåga och hjärnans aktivitet personer med olika ET-subtyper jämfört med friska personer. Vi kombinerar funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) med samtidig registrering av arm- och benrörelser i tre dimensioner med optiska specialkameror för att kunna analysera hjärnaktiviteten och

rörelserna tillsammans. Tekniken finns endast vid ett fåtal laboratorier i världen och har ännu inte använts för att studera ET.

3. Identifiera långsiktiga effekter av DBS- och FUS-behandling genom att kvantifiera motorisk funktion och relaterad hjärnaktivitet. I en longitudinell studie följer vi personer med ET från före behandling till ett år efter operationen och jämför dem med friska åldersmatchade kontroller.