"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

The Umeå Dementia and Exercise (UMDEX) Study

Forskningsprojekt Studien utvärderade effekterna av ett högintensivt funktionellt träningsprogram för personer med demens. Aktiviteter i det dagliga livet (ADL), fall, fysiska och kognitiva funktioner, samt depressiva symtom är exempel på vad som utvärderades.

Bland personer som är 85 år eller äldre har var tredje demens. Demens ger försämringar i både kognitiva och fysiska funktioner, vilket leder till ökad risk för hjälpberoende i ADL och fallolyckor. Tidigare forskning hade visat att för äldre personer utan kognitiv nedsättning förbättras fysiska och kognitiva funktioner av träning. Denna studie utvärderade ifall dessa träningseffekter även finns för personer med demens.

Projektansvarig

Erik Rosendahl
Professor
E-post
E-post
Telefon
090-786 91 37

Projektöversikt

Projektperiod:

2011-08-01 2017-12-31

Finansiering

FORTE- Swedish Research Council for Health, Working Life and Welfare

County Council of Västerbotten (“Central ALF-Grants”)

Promobilia Foundation

Vårdal Foundation

Swedish Society of Medicine

Swedish Alzheimer Foundation

Swedish Dementia Association

Ragnhild and Einar Lundström’s Memorial Foundation

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering

Forskningsområde

Folkhälsovetenskap och hälsovetenskap, Klinisk medicin

Projektbeskrivning

Studiens syfte var att utvärdera effekterna av ett högintensivt funktionellt träningsprogram för äldre personer med demens. De utfall som utvärderas var bland annat aktiviteter i det dagliga livet (ADL), fallolyckor, fysiska och kognitiva funktioner, samt depressiva symtom.

Demens är en mycket vanlig sjukdom speciellt bland äldre personer. Bland personer som är 85 år eller äldre har var tredje diagnosen. Demens ger försämringar i både kognitiva och fysiska funktioner, vilket leder till ökad risk för hjälpberoende i ADL och för fallolyckor. Antal personer som har en demenssjukdom kommer att öka dramatiskt de närmaste årtiondena.

För äldre personer utan kognitiv nedsättning förbättras fysiska och kognitiva funktioner av fysisk träning. För att få optimala effekter är det viktigt att träningen är funktionell och utförs med hög intensitet. Det är dock inte säkert att dessa träningseffekter går att överföra till äldre personer med demens på grund av sjukdomens symtom och progressivitet. Det saknades studier med hög kvalitet som utvärderar högintensiv träning i denna grupp.

186 äldre personer med demensdiagnos inkluderas och randomiseras till funktionell träning (High-Intensity Functional Exercise, HIFE, Program)  eller social aktivitet (kontrollgrupp), som genomförs i små grupper vid 40 tillfällen under 4 månader. Målsättningen är att träningen utförs med hög intensitet, exempelvis genom att använda ett viktbälte runt midjan. Exempel på övningar är att upprepade gånger resa sig upp från sittande eller kliva upp på pall. Utfallsvariablerna mättes vid baslinjen samt efter 4 och 7 månader av blindade testare. Studieprotokollet (ISRCTN31767087) är publicerat.

Båda aktiviteterna var genomförbara, både närvaron och motivationen var hög bland deltagarna i båda grupperna och enbart några mindre allvarliga och övergående biverkningar förekom. Enligt HIFE-programmet ska träningen anpassas för varje deltagare och utföras med så hög intensitet som möjligt. För att uppnå det betonade fysioterapeuterna, som ledde träningen i UMDEX-studien, i gruppintervjuer vikten av att vara uppmärksam på deltagarens dagsform både genom information från personal och deltagare samt genom observation av deltagarnas kroppsspråk. Dessutom var det av stor betydelse att skapa en relation med var och en av deltagarna och att nyttja både de fysiska och det sociala rummet utifrån deltagarnas förutsättningar.

Resultaten från UMDEX-studien om effekter visar bland annat att träning minskade försämring i självständighet i ADL och förbättrade balansen vid jämförelse med kontrollgruppen, både vid 4 månader (direkt efter interventionsperioden) och vid 7 månader, dock enbart bland deltagare med icke-Alzheimers demens. Bland de deltagare som hade depressiva symptom när studien startade, minskade symtomen signifikant vid 4 och 7 månader både i träningsgruppen och i kontrollgruppen. Det var ingen skillnad mellan grupperna i fallfrekvens, varken vid 6 eller 12 månaders uppföljning. Deltagarna i träningsgrupperna hade dock signifikant färre moderata till allvarliga skador vid 12 månaders uppföljning. Enligt intervjuer med deltagarna i träningsgruppen upplevdes den intensiva träningen som utmanande men genomförbar då den var individuellt utformad och anpassad. Deltagare beskrev att träningen gav njutning, att de upplevde förbättringar i både mental och kroppslig styrka, att den väckte minnen från tidigare aktiviteter, samt att de återupptäckte kroppsliga förmågor.

Senast uppdaterad: 2023-07-28