Valter Johansson

Hösten är en övergångsperiod från en tid av ljus till en tid av mörker. Så vad är höstljus? Vilket ljus kommer med höstens mörkret? Jag tänker på ljuset från staden. 

Ljuskällan jag baserat mitt verk på är det från bilarnas lyktor. Verket är placerat intill Västra Esplanaden, en av Umeås tätast trafikerade bilvägar. Bilarna illustrerar vår rörelse genom ett modernt samhälle. Anonyma, distanserade och inkapslade. 
Reflex-materialet i skyltarna på toppen av skulpturen kommer att lysa upp bara en kort stund av de passerande bilarna för att sedan försvinna tillbaka in i mörkret. 
Det bilarna inte ser är besten vid foten av skulpturen som möter den som ser verket från andra sidan. Betongfundamentet är en grotesque, dess skulpturala utformning inspirerad av statyerna från Notre Dame. Skulpturen delar rum med en sopcontainer och foodorabilar i en gränd. En plats som framstår som en leftover. Ett urbant limbo. 

Titeln har två betydelser. Den ena är en instruktion. Skyltarna är menade att ses från vägen, från bilen. Den andra är ett hoppfullt lovord till en passerande resenär att vi kommer att ses igen längre fram på vår resa, då vi närmat oss, befinner oss i, eller passerat det som skulpturen varnar om. För det finns ju ett annat mörker också annat än höstens. Ett mer hotfullt, omfattande mörker och i många fall sades det att det fanns varningstecken. Skulpturen berättar om stundande katastrof och om sådana varningar som vi lämnar åt varandra men som kanske bara syns i periferin då vi hela tiden rör oss, distraherade, upptagna med att leva våra egna liv och upprätthålla en vardag. 

Ett kollage av tilltygade trafikskyltar i reflexmaterial fästa på ett galvaniserat stålrör monterade på ett skulpterat betongfundament.
Mått: (bas) 60 x 80 x (höjd) 320 cm
Teknik: skulptur, betonggjutning, metallbearbetning
Material: återvunna vägskyltar, metall, betong, trä 

Instagram

Tack till Kuusakoski för skyltarna.