Adam Engström

Måleri: Akryl och olja på duk
100 x 200 cm 

Dina lemmar tillhör dig inte längre. De griper förgäves, rodnade av feber, kalla som en häxas bröst.  Dina kroppsfunktioner är inte längre begripliga. Det du söker i din egen spegelbild har blivit abstrakt, och allt som finns kvar på sjöbotten är en enorm bitterhet. Det är din mänsklighet som stirrar tillbaka på dig, trots allt har du fortfarande förmågan att känna dig bitter. Din kropp har blivit monstruös, ett märkligt knippe av bihang utan början eller slut. Världen rör sig fortfarande även om ditt riktiga jag är tillfångataget någonstans inom detta köttsliga utanförskap. Det finns en objektiv verklighet, intalar du dig själv – det finns en gud.

Du fortsätter att fiska, för att fiska är vad du gör, men dina armar rör sig inte som de brukade. De pressas mot marken, bundna av gravitationskraften. De rycker som döende insekter när du försöker blåsa liv i dem med din hjärna. Likt en staty är du dömd att existera inom en representation av något som brukade ha en funktion.

Du lägger resterna av fiskens inälvor i den mäktiga köttmaskinen och ur dess gap uppenbarar sig ett nytt liv – en oskriven sida. Den nyfödda säcken av klart kött glider omkring i den fuktiga sanden, om den hade haft en mun vet du att den hade bemött dig med ett leende. 

Instagram @dweebyapplekid