Alexandra Campbell-Marshall
En annan kropp - lika viktig som din, med hud som förnimmer och ryser vid obehag, slappnar av till snälla andetag.
En spegelbild i den andres blick. Lika klar inuti som när du ser dig själv i allihop. Känn gränserna mellan fingerspetsarna och försök bära dess tunga konsekvenser. Öden som skär i oss, som tär vår tillvaro isär istället för samman. Eller åtminstone synliggör dem. Skänk dem omsorg, en bit av vikten. Kanske kan verkligheten riktas dit vi alla kan känna oss både välkomna och trygga. Det finns inget större drama än fiendeskapet men trots allt ska vi alla dö så vi kan väl åtminstone leva ihop? Alltså allvarligt. Födelsedags- & inflyttningsfestival, utflykter och känslan av återförening av något slag.
Tiden dömer inte, bryr sig inte, men observerar stilla våra drag, dunkelt genom dimman. Förfäderna är sedan länge bortom minnets rand men ändå har de funnits. Blickar vi framåt såsom vi tror och tänker att de gör mot oss? Drömde de sig bort?
With the breath of the sea and the rhythm of wind and wave through all of my bodies, piled and reborn, wasted but loved. Flowers and rot and flowers, a world of recycled ghost.
I’ll be guided.
Senast uppdaterad: 2025-04-24