David Västerbo

Forsande vatten, fraktaler och förgreningar som växer på sig själv, återupprepas, skapar ett mönster och en rytm.

I min konstprocess vill jag frambringa en drömlik bild, suddig och oklar, men ändå extremt tydlig vid vissa punkter. Likt hur du i ett minne kommer ihåg en specifik rörelse, vinkel eller punkt i tiden, men all kontext och omgivning är helt borta. Varför är just den här bilden viktig? När allt närliggande är så långt borta att det lika gärna kunde vara en dröm.

I mina oljemålningar använder jag mig av rinnig färg och stora penseldrag för att skapa en skiss, för att sedan lägga till detaljer och kontraster. Motiven är ofta en person i mitten av en akt, med ett landskap från Lappland eller Västerbotten. Måleri ser jag som ett utforskande, där jag måste testa nya tekniker och sätt att jobba för att frambringa bilden jag vill visa. Det som skiljer måleri från teckning för mig är huvudsakligen att teckning är väldigt kontollerat, medans måleri är mer flytande. Detta blir extra tydligt i en stor målning där varje detalj och misstag blir mycket tydligare.

I mina tusch-teckningar jobbar jag i timmar med att lägga prickar på papper i olika spiralformer, det upprepas tusentals gånger med olika täthet och mönster för att skapa olika texturer och valörer. Täcket av spiraler skapar en bild som konstant skiftar fokus beroende på hur nära du står. Processen av att teckna är lika viktig för mig som det slutgiltiga motivet, att lägga prickarna i olika former blir som en meditation där jag kan koppla bort helt från vardagen runtom mig och fokusera på annat. Det är därför viktigt att prickarna ligger i tydliga mönster, men med ett visst mellanrum mellan sig, även i de mer täta partierna.