Love Törngren

Jag har på vissa sätt motsatt mig tanken på att jag arbetar med språk. För jag kan aldrig sätta ord på vad kärnan i mitt arbete handlar om.

Den verkliga meningen är undflyende. Men rörelser, och inre bilder som tar fysisk form i mina installationer och kroppens reaktion på dem är en typ av språk. Vad objekten kallas är också en del av deras existens. Ett päron, en bjällra, ett spjut. De är i sig själva metaforer. På ett sätt tomma, och på ett annat sätt bara det de är. Sen placerar man ut dem och skapar ett landskap så att man kan stå mitt i språket och låta kroppen reagera som den gör.