Peter Andersson

En gång hörde jag någon säga att människans sanna natur är hur vi skulle agerat om vi visste att vi aldrig skulle bli påkomna.

Det låter smart, men jag håller inte alls med. Det är för cyniskt och absurt. Jag tilltalas inte av idén att plocka upp människan ur sitt sammanhang och placera den i en orimlig situation och ur det plocka någon sorts visdom.

Med den logiken skulle vi kunna ta upp en fisk ur havet och säga att dess sanna natur är att sprattla och kippa efter andan. Kanske kan vår natur liknas närmre till dans. Dans har regler som vi måste förhålla oss till.

Vilka rörelser som är tillåtna är helt beroende av vilken sorts dans som för tillfället utförs. Takt och melodi måste även de förhållas till och huruvida vi dansar själva eller med andra.

Min teori lämnar också mycket till fantasin men jag behåller i alla fall fisken under ytan.

Bild: Peter Andersson