Joanne Löfling

–Det finns ett kraftfält som lockar mig att utforska dolda gränser, hur personliga energier uppstår och verkar i dessa. Jag tecknar linjer av fåror längs åkern som växer i vida, parallella bågar. Balanserar där det svänger ner mot dikeskanten. Mina händer letar handtag. Jag plöjer, gräver och river. Gödslar och sprider näring tillsammans med maskinernas kroppar, sår i långa rader och betraktar de förväntningar som följer. Skörden separerar korn från agn. Jag vill ta tillvara på förvandlingen.

I Joanne Löflings konst möts jord och handling. Ärja, som är ett äldre begrepp för att plöja, är

centralt. Det för tankarna till processer såsom odling och sådd, men också till slitage. Bågen är den återkommande formen i hennes skulpturer. Den tycks spänna mellan det förflutna, nuet och framtiden och uttrycker på så vis närhet till det liv som ständigt är i rörelse av årstider och klimat. 

Löfling arbetar utifrån sin hembygd, en gård och en plats där jorden brukats av familjen i generationer. Här odlar hon idag sitt eget korn som stöts till mjöl och blandas med salt och vatten. Detta blandas med juteväv, oxiderande metaller och mineraler. Blandningen blir ett unikt material som får klä de metallskelett som Löfling själv svetsar. Så formas de doftande objekten; skulpturer eller väsen. Vi bjuds in i en värld där ömhet, tröst och existentiella frågor lutar sig mot skog och mark, himmel och jord.