Måns Palmberg

– Mitt måleri bygger på en växande samling loppisfynd, skulpturer, skräp och diverse material.

Jag arrangerar föremålen fram och tillbaka på mitt bord i ateljén tills jag hittar ett motiv som känns spännande att måla. Jag inspireras av bildskapandets möjligheter och den variation som olika stilleben tillför mitt måleri. Jag är därtill lika nyfiken på att blanda och applicera färg som jag är på att utforska vilka slags bilder jag kan skapa.

Måns Palmberg rör sig med samma förundran inför måleriets väsen som inför världen själv. Föremål, företeelser, ögonblick – i hans händer löses vardagens detaljer upp och får ny form. Ett stilleben blir en tolkning, en förskjutning, en öppning. Genom Måns konst ser vi kanske inte tingen som de var och inte som de är – utan som de kunde vara?

På pannån sker en förvandling. En leksakshäst blir till en verklig häst. Eller till en… ja, något annat. Något som framträder men ännu inte har ett namn.

Palmberg leker. Med upphittade saker och stenar, med rester, skräp och prydnader. Det är lekar som härrör ur ett allvar. Eller är det tvärtom, kommer allvaret fram genom leken? För vad vet vi, egentligen – om världen vi rör oss i, om det vi tror oss se, om bilderna som speglar men också förskjuter?

Måleriet är Måns Palmbergs sätt att lyssna. Det är långsamt. Det kräver närvaro, en sorts fördjupad blick. Och i det målade öppnar sig ett rum – utan språk, men fullt av mening. Där får vi stanna upp. Förundras och känna. Kanske kommer skrattet först. Kanske kommer tanken. Kanske är de samma sak.