Amanda Angeli Blombäck

– Jag arbetar platsbaserat med oljemåleri. Mitt konstnärskap utgår ifrån, och rör sig kring, den ö vid den norrbottniska kusten där jag spenderat mina barndoms somrar. I mitt arbete reflekterar jag kring de spår som detta hårda, kontrastrika och konstant föränderliga landskap har satt i mig. 

I Angeli Blombäcks måleri finns en ö, och på ön – en myr. Ett landskap där tiden inte räknas i sekunder eller år, utan i långsam förvandling över decennier. Här bär marken minnen av far, farmor, farfar. De som reste hus, byggde, drömde. Men minns gör också Blombäck genom växterna, ljuset, stugan där barndomen rörde sig genom rummen. Allt bär spår av det som en gång var, och det som ännu är, men annorlunda. Lite tystare.

Angeli Blombäck lägger märke till det som förskjuts och hon känner det som förändras. Med en ödmjukhet inför myrens hemlighetsfulla väsen, myren som långsamt förlorar sig själv, och blir något annat genom landhöjningen. När marken lyfter sig ur vattnet dokumenterar Blombäck detta och hyllar samtidigt platsen. Det är en bild av förändringar, men också en viskning om livet självt. Vi ska alla försvinna, men i den växtlighet som ändå spirar växer ett hopp om det som väntar.

Blombäcks måleri står i dialog med naturromantikerna, men sträcker sig vidare – in i mystiken där plats blir närvaro, och det som varit möter det som ska bli. Här ekar filosofen Heideggers tankar om tid och plats, som en djup känsla av samhörighet med det förflutna och med framtiden.

När måleriet fångar en plats så att dess ande kan skönjas uppstår en känsla bortom orden. Kanske nuddar det vid vad vi ständigt söker i tillvaron.