Sofia Tien

–Jag minns en intervju med en präst som talade om mänskliga relationer, särskilt den nära parrelationen där man kanske känner varandra bäst av alla. Ändå finns där alltid ett avstånd. Han betonade vikten av att visa respekt för den andres mysterium – att värna det som ligger djupast i en annan människa, en kärna man inte bör jaga efter eller försöka avslöja. Genom den vägen uppstår en dynamik och spänning i en relation, en där man gång på gång ger och tar.

I det nära mötet mellan människor ser Sofia Tien en parallell till sin egen relation till måleriet, en relation som nu har pågått i nästan ett decennium. För Tien är måleriet en gåtfull process som hon till viss del förstår, men inte helt vill genomskåda. Målandet blir ett utbyte av hemligheter mellan konstnären, materialet, det medvetna och det omedvetna. Hon blir häpen och känner lycka när färgen och motiven överraskar henne, en händelse som står i kontrast till det moderna samhällets besatthet av det vetenskapliga och rationella.