Vicedekan för samverkan kring klinisk utbildning. Examinator för kunskapsprovet för läkare. Excellent lärare, universitetslektor och docent i Anestesiologi och intensivvård.
Jag är universitetslektor och docent i anestesi och intensivvård med förenad anställning som överläkare på Norrlands universitetssjukhus. De senaste åren har jag varit djupt engagerad i grundutbildning av läkare och var 2018-2021 Programdirektör för läkarutbildningen. Numera är jag vicedekan för samverkan kring klinisk utbildning.
På utbildningssida är några stora projekt som jag arbetar med
På forskningssidan fortsätter arbetet med att bygga nätverk mellan anestesi och intensivvårdsavdelningarna i norr. De kliniska studier som jag särskilt vill lyfta fram är:
Inom pedagogisk forskning pågår några projekt om
Avslutade projekt
Jag inser att jag varit länge i den akademiska världen även om det känns som att det var alldeles nyss som jag disputerade med min avhandling om chylomikronomsättning på Medicinsk kemi och biofysik i Umeå. Det var 1995. Sedan dess har jag gått klart läkarutbildningen, gjort AT och ST i Umeå, hunnit med fyra år som specialist vid Lycksele lasarett och njutit av adrenalinkickarna som ambulanshelikopterläkare, innan jag 2011 blev universitetslektor för Umeå universitetet vid Sunderby sjukhus. Arbetet förde mig tillbaka till Umeå 2018. En fantastisk resa!
Ända sedan tiden som doktorand 1989-1995 har jag varit intresserad av undervisning och former för återkoppling och bedömning utifrån erfarenheterna från de duggor och tentor som genomfördes inom medicinsk kemi. En speciellt intressant aspekt var då att studenterna i grupper om 10-12 personer fick två timmar att i gruppen diskutera frågorna innan vi som lärare/bedömare kom till gruppen och diskuterade med studenterna. En svår fråga redan då var hur man vet att någon ska bli underkänd på det muntliga förhöret.
På instruktörskurser för ATLS och PHTLS under min ST-utbildning 2000-2007 låg mycket fokus på hur man faciliterar lärande och med några intresserade startade jag upp återkommande traumateamövningar vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. Det resulterade i att jag under perioden 2005-2011 ledde uppbyggnaden av teamträning inom akutsjukvården med humana patientsimulatorer inom Region Västerbotten.
2011 anställdes jag som universitetslektor och blev omgående erbjuden möjligheten att gå in som ledamot i programrådet för läkarprogrammet. Mitt första uppdrag som ledamot var att 2012 ta över ansvaret för att införa OSCE som examinationsform för praktiska färdigheter. I rollen som programansvarig för läkarprogrammet 2014-2021 blev jag allt mer intresserad av examinationer och 2016 gick jag in som examinator för Socialstyrelsens kunskapsprov för läkare med utbildning utanför EU/EES-området.
Bedömingar av studenternas praktiska utförande av centrala moment i patientverksamheten har länge varit en stor utmaning. Hur kan man involvera alla de regionanställda som handleder studenterna? Det är ju deras uppfattning som är central för bedömningen av den kliniska praktiken. I och med utvecklingen av de nya 6-åriga läkarprogrammet genomfördes en gemensam nationell satsning som resulterade i att tio för läkaryrket specifika kärnaktiviteter definierades och nu håller på att inarbetas i samtliga svenska läkarprogram. Jag har varit med i den nationella arbetsgruppen sedan den startades och hoppas kunna fortsätta med detta centrala arbete kring examinationer.
Inom PRL har vi också tillsatt ett examinationsutskott som har till uppgift att ansvara för kvalitetssäkring av de examinationer som sker inom läkarprogrammet. Det gäller såväl skriftliga som muntliga examinationer av teoretiska kunskaper, praktiska färdigheter och genomförande under det verksamhetsintegrerade lärandet.
Nu i rollen som vicedekan för samverkan kring klinisk utbildning ligger frågorna om professionsutbildningarnas genomförande, kvalitet och utveckling mig varmt om hjärtat. Samverkan sker i ALF-kommittén, utbildningsnämnden och i andra möten mellan regionerna i norr och universitetet. Under 2023-2024 har jag därtill fått förmånen att som ledamot i det nationella vårdkompetensrådet arbeta ännu mer centralt med dessa frågor.
